ateljerista

Förr i tiden tuffade tågen
bolmande, tungt och tryggt.
Numera halkar de på löven
och bromsar inte in på anständigt vis
 och man kommer försent till jobbet.

I framtiden finns risk att
morgontåget en höstdag som denna
börjar glida längs intranätet
mellan sprakande gulröda trädkronor
och ut i cyberrymden
Då dyker man inte upp utan ut.

"Du är revolutionär!"
säger buddhisten och tror
att han kittlar min fåfänga.
"Jag vet att det inte betyder nåt i ditt system,"
fräser jag.

Sen ropar vi: "Hjälp oss, hjälp oss!"
rakt ut i den svarta natten.

Ett gräs med torr ,
fluorescerande vippa
förmedlar som svar en stråle silver.

"Vi behöver ingen hjälp," säger buddhisten.

Jag såg två unga tibetaner på bussen.
Dom hade  ett  barn med ögon
som springor i ett runt ansikte.
Föräldrarna: svart hår och modernt svarta kläder.
Vänlig glädje över det lilla barnet.
En stor barnvagn på tre hjul.
Riktning framåt.

Men ögonen; mjuk hud lyfter globen
och vänder blicken mot ett område
precis ovanför horisonten.

Jag bar en tung ryggsäck.
Som en släkting, tyckte jag
som trots hög ålder är på väg över berget.
Inte med en laptop i ränseln
men ett kompakt bröd
 och smör och kött från en jak.

Sen tog jag fel buss och  fick stiga av i företagsparken.
Det regnade och jag drog två plastkassar över datorn.
Kånkade på bland fönsterlös fabriksarkitektur.

I fjärran vildmark;
de gula träden vinkade som en påminnelse.

Döden tänker jag mig så:

Spröda benrester-
vänstra fotens skelett deformeras redan.
Stortån blir längre och knölen under den växer.
De andra tårna trängs ihop.
Den tå som är närmast lägger sig mer och mer ovanpå.

Stinkande slaktrester på ett hygge.
vitskimrande skelttdelar i renlaven.

En björnhona begravd under stenbumlingar.

Döden sitter ihopkrupen på mitt nattduksbord.
Glor med fuktiga mandarillögon.
Nu är den redo.

Ibland sträcker den ut en benrangelsarm mitt i natten.
Gnisslar metalliskt och klämmer åt kring mina fingar.

En svart silhuett gled upp
mot en illgul fond.
En björk skramlade med torra löv.
Asparna rasslade i bakgrunden.

Det bor ett litet djur i mitt högra öra
och ett annat i det vänstra.
Det högra vispar runt med mjuka tassar.
Det vänstra sjunger med metallisk röst
och håller mig vaken om nätterna.

Buddhisten i grön frack.
Bär han hög, svart hatt i mörkret?

Ett eldsljus i form av en
fisk med flimrande ben
mellan tädstammarna.

 På stigen avgrundsdjupa vattenpussar.
Var och en med en stjärna på botten.

Everest Softshell log.
Stenöga.

Baz dah tll joo,
tak och energi sch, sch.

Baz dah tll joo,
tak och energi sch, sch.

Baz dah tll joo...