en annan röst
som invaggades, inbäddades
i duka, torka bordet, diska
det fanns ett outgrundligt värde i
att åthuta, förmana
man gick där och utstrålade nåt
vad var det man utstrålade?
och drömde om en tung, svart moder
med loja rörelser och djup stämma
inombords är man en bluessångerska,
letargisk och djävulskt uttrycksfull
vitögat blänker till
åka tåg
En vit hund kikade fram därinne, rakt uppåtstående öron, smal nos.
Vi hade åkt åt fel håll med pendeln.
"Utmärkt! Det var en överraskning!" sa buddhisten och njöt av det svartvita landskapet.
Han hade just föreläst inne i hamburgerbaren om värdet av att misslyckas.
Jag drömde sen om en stad som brann ner; "Eld återställer något ursprungligt eftersom den bränner bort all slagg och orenlighet."
metafysisk fysik
"Du är Jordbro. När du inte längre behöver Jordbro kommer du inte tillbaks."
Det är aldrig samma promenad. Du är aldrig samma."
Sen hamnade vi på ett ställe i skogen där vi aldrig varit förr.
"Det är som vi nu, vi kan komma till en ny plats och kommer aldrig tillbaks."
"Är det inte en bild för ett mentalt tillstånd?"
"Det beror på hur mycket du har mediterat."
"Jag mediterar aldrig.
"Det beror på vem du är."
"Jag är aldrig samma."
"Men det finns nåt sammanhållande.; Åsa. Jordbro, Trångsund...
Du behöver allt det där för att vara något.
Du skulle annars explodera i småbitar."
Samtal med en buddhist
"Var försiktig med det där!"
"När jag äntligen är nöjd en gång?!"
"Gör ingenting. Då försvinner det av sig självt."
den nya människan
Järnblock, stillastående monolit
betonghäck, tung metall , tungmetall
en djävla vägg, en djävla vägg, en djävla vägg.
Ett orubblighetens scenario.
Här har eld sprutat
och för mänskligheten artfrämmande substanser
har exploderat och imploderat.
Blåvit eld har slickat väggarna, glödhet, vit eld.
Ett monument över en ordning,
en civilisations maktfullkomliga stålordning
en härskares solida , orörliga våld.
En kollossal skiftnyckel drar åt bautamuttrar.
Rör med enorm diameter riktas mot oss
som från en krigsbandvagn
men dom är avsågade tomma hål nu.
Järnfilsspån yr i en metallens metamorfos.
Abstrakta segel reser sig mot rosten
och därunder framför står en guldklädd prins barfota
invandrad från naturen
nonchalant lutad mot sitt matematiska verktyg.
Aritmetisk logik och gyllene intelligens
en ny människa i kungadräkt.
Tre tungor röd eld över hans huvud.