ateljerista

Någon förklarade hur man suger myggor
 med maskin och buller och brak.

Jag såg ett ljus i vänster ögonvrå,
vred på huvudet.
Den Heliga Guds Moder stod i mörkret
 med ett litet barn i armarna.

Jag lyssnade på berättelsen;
myggsugning på flera kvadratmeter.

Det vänstra ljuset glimmade igen.
 Barnet sprattlade och levde.

Klart vitt lampsken
 från en gatlykta i bakgrunden.

på vindlande stig genom vått gräs

en äng på torrmarken
prästkragar som strödda över hela
 små, röda blommor emellan

mitt på några stenar i cirkel
 kring en större rund

ormtungan slickade mina fötter
 den plockas när göken galit
 man lägger den på sår
 som sålunda fint läkes

Fallosstenen som vanligen liknar en gammal filosof i kapuschong
såg ikväll mer ut som en fallos.
Huvudet kröntes plötsligt av en droppe (sperma?).
Jag gick närmare och såg att det låg en äggformad sten på toppen.

Över björnhonans grav i närheten:
En grå rök.
Skräp längs stigen:
 Gamla, tomma förpackningar, ett kvitto med rosa kant.

 Buddhisten avlägsnade sig långsamt.

"Gud försvinner när man talar om honom..."
hade jag läst i tidningen på morgonen.
Vi sa inget.

Jag hittade en gammal tröja
som jag sparat för såna dagar som den här.
Ett grått pansar över huden.

Solljuset bränner hål på alla försvar,
 ögats linser, uv-filter, gula fläcken.

Jag ska släppa frissan en hårsmån
in över gränsen för personans utbredning.

Det finns ett träd till brädden fyllt av silver.
Om man gör ett hål 
så sipprar det ut längs stammen.

Vi går kvällspromenader.
Vi tittar på stjärnorna,
månen och stjärnorna.
Mest surrar huvudet av vad som hänt under dagen.

Ibland ser jag något:
Ett spöke, en gestalt utan huvud,
 ett vitt djur i mörkret.