ateljerista

Jag pilgrimsvandrar över ett norrbottniskt kalhygge.
I sandaler  och med lövruska.
Kattfötter, lingonris, vassa tallbarr.
Tunna stänglar Linnea revlar sig ut
och in mellan  renlavarna.
Buddhisten jojkar ett mantra från Tibet.

Buddhisten har plötsligt fyra händer.
I dem ligger två böcker uppslagna omlott.

Högerhänderna håller två kulspetspennor redo.
De två huvudena tillhör ;
doktor Freud och en okänd patriark ur det feodala, gamla Ryssland.

Buddhisten räknar sig annars som en
om än med ett tibetanskt stänk i ögonvrån.

En gulklädd figur steg fram ute på gräsmattan.
Den var på väg in till oss.

Jag trodde först det var någon vän som kom på besök,
men såg sen att jag inte kände denna person;
gul hatt eller vad för något gult, högt på huvudet?

Kläderna var också gulaktiga,
nåt mitt emellan mans- och kvinnokläder.
Formen dervischliknande med en rund, styv kjol.

Ett inträngande, uppfordrande, ödesbestämt,
dunkelt strålande leende,
avsikten var att komma in i vårt kök .

Jag såg att kvinnan mittemot hade tre ögon
under pannan tätt intill varandra.
En förkyld man bredvid henne hade ett extraöga
på vänstra kindbenet.
På samma sida hade han även två öron
placerade det ena precis under det andra.

När han hostade växte näsan ut till två näsor.

Blommor är själar
i det sista stadiet innan

nedstigandet i intet
och
uppgåendet i alltet.

Det krävs omutlig koncentration
för att lyckas med att utstråla
spröd skönhet av sådant slag.

Det är därför dom står stilla.

Mitt på stigen står ett femögt troll.
Tjockhudade ögonlock sänkta tungt över svullna ögonlober
ett i varje väderstreck - och ett femte...

"blodnäva,
skuggfaxe,
skägglav,
bolmört"

Översållade snår;
vita blommor, jublande småfåglar
och en vrålande motorväg.

Två mörkermän med djursvansar på manteln
i maklig promenad.
Jag drar kapuschongen över huvudet.

"I klostret gömmer munkarna de onda andarna i
små lådor som de har i sin cell.
Dom har huva på sina dräkter," säger buddhisten.
"För att hålla en styrsel på uppmärksamheten."

Orcherna vandrar i riktning mot skogen.
"Gorilla, gorilla!" barnen stojar omkring dem.

En polisbuss saktar in, hälsar: "Hoppa in där bak!"

De får som svar vilda leenden i de mörka maskerna.

Långtradarna ruvar i skogsbrynet.
Skrän; måsarnas och småpojkarnas.

Sagodjurens julträd har sågats ned. Kådan ligger tungt över stubben.
Den sibiriska granen grönskar orangefärgat längst ut på grenarna.

En vit husvagn vid en plastövertäckt åker.
Motorvägens lampor som guldglänsande punkter i horisontal utsträckning.
På kullen bakom; den tunga dösen eller gudarnas matbord.
Ridhästar i silhuett.

Vietnamesiska lantarbetare strövar längs med odlingen.
En gul skåpbil brukar skjutsa hushållerskan till pendeltåget.
Vi hukar för bilen. Nu återvänder den tom.
En bredbrättad halmhatt i förarhytten.

Den här kvällen går kvinnan genom skogen. Hon bär huckle och har fyllda plastkassar i händerna.

Det låg en blänkande brun pupill i frukosttallriken. Jag skyfflade en matsked rivet äpple över.