Herdestunden.
Herdestunden.
Jag har gått upp på berget halv åtta de sista morgnarna. Målar där uppe. Flera bergstoppar till höger och havet rakt under mig. Ön Pak på andra sidan havsviken.
Herden kommer förbi med sin fårflock halv tio varje morgon.
Första dagen:
Jag hörde bjällror och undrade om det var kor som betade. Det finns knappt nåt gräs, inga ängar bara tottar här och var i skrevorna. Efter en lång stund såg jag fåren högt uppe på bergssidan. Dom gick längs en smal väg tvärs över berget. Herden hojtade och skrek ilsket.
Nästa dag:
Jag hade hittat vägen och satt mig i skuggan för att måla en av bergstopparna. Jag hörde bjällrorna och såg fåren sedan röra sig över den stora bergssidan. Sedan var de borta och så dök de upp på ?min? väg där jag satt under en buske. Herden kom först, en äldre man, mager med nån gammal hatt på huvudet, ett vänligt, brett leende, yxan på axeln. Utan tänder. På bra humör idag: ?Doberdan! hälsade han och gick vidare. Fåren nyklippta med långa svansar. Ett trettiotal i en rad efter honom.
Nästa dag:
Samma mönster: Bjällrorna, en rörelse långt bort på bergväggen, som små, gula stenar som trillar i sidled. Sen lugnt igen och så kommer fåren lufsande. ?Vad gör du?? tror jag herden frågade. ?Målar?, sa jag. Han gick vidare, träffade på A. ett tiotal meter längre bort. De tog i hand, han visade A. sin yxa. ?Det är en speciell yxa som han har byggt själv. Han kan dra ut spik med den.?
Vänder sig då och då för att se om fåren följer med.
Och nästa dag:
Jag hörde honom skrika åt fåren långt innan bjällrorna. Han lät arg idag. Ett pärlband av gula djurryggar längs en orangefärgad vägstrimma. Sen dök de upp igen på närmare håll. Herden i mössa, ljus, uppknäppt skjorta, yxan på axeln. ?Du ritar bra,? tyckte jag han sa (på kroatiska) när han stannade hos mig. ?Havet,? sa jag och vände målningen så att han skulle se den. ?Dobro!? Han gillade den, nickade. Pekade mot solen, och mot fåren, sa något som jag tolkade som att fåren blir slöa i värmen. Så gick han några steg tillbaka, vände på yxan, slog med yxskaftet på fårens ryggar. Några av dem hade klungat ihop sig och börjat äta av växterna vid vägrenen. Han grälade på dem, fick dem med sig, gick vidare.
Jag har gått upp på berget halv åtta de sista morgnarna. Målar där uppe. Flera bergstoppar till höger och havet rakt under mig. Ön Pak på andra sidan havsviken.
Herden kommer förbi med sin fårflock halv tio varje morgon.
Första dagen:
Jag hörde bjällror och undrade om det var kor som betade. Det finns knappt nåt gräs, inga ängar bara tottar här och var i skrevorna. Efter en lång stund såg jag fåren högt uppe på bergssidan. Dom gick längs en smal väg tvärs över berget. Herden hojtade och skrek ilsket.
Nästa dag:
Jag hade hittat vägen och satt mig i skuggan för att måla en av bergstopparna. Jag hörde bjällrorna och såg fåren sedan röra sig över den stora bergssidan. Sedan var de borta och så dök de upp på ?min? väg där jag satt under en buske. Herden kom först, en äldre man, mager med nån gammal hatt på huvudet, ett vänligt, brett leende, yxan på axeln. Utan tänder. På bra humör idag: ?Doberdan! hälsade han och gick vidare. Fåren nyklippta med långa svansar. Ett trettiotal i en rad efter honom.
Nästa dag:
Samma mönster: Bjällrorna, en rörelse långt bort på bergväggen, som små, gula stenar som trillar i sidled. Sen lugnt igen och så kommer fåren lufsande. ?Vad gör du?? tror jag herden frågade. ?Målar?, sa jag. Han gick vidare, träffade på A. ett tiotal meter längre bort. De tog i hand, han visade A. sin yxa. ?Det är en speciell yxa som han har byggt själv. Han kan dra ut spik med den.?
Vänder sig då och då för att se om fåren följer med.
Och nästa dag:
Jag hörde honom skrika åt fåren långt innan bjällrorna. Han lät arg idag. Ett pärlband av gula djurryggar längs en orangefärgad vägstrimma. Sen dök de upp igen på närmare håll. Herden i mössa, ljus, uppknäppt skjorta, yxan på axeln. ?Du ritar bra,? tyckte jag han sa (på kroatiska) när han stannade hos mig. ?Havet,? sa jag och vände målningen så att han skulle se den. ?Dobro!? Han gillade den, nickade. Pekade mot solen, och mot fåren, sa något som jag tolkade som att fåren blir slöa i värmen. Så gick han några steg tillbaka, vände på yxan, slog med yxskaftet på fårens ryggar. Några av dem hade klungat ihop sig och börjat äta av växterna vid vägrenen. Han grälade på dem, fick dem med sig, gick vidare.
Kroatiska berg 3
Kroatiska berg 2
Kroatiska berg1
