ateljerista

Blommor är själar
i det sista stadiet innan

nedstigandet i intet
och
uppgåendet i alltet.

Det krävs omutlig koncentration
för att lyckas med att utstråla
spröd skönhet av sådant slag.

Det är därför dom står stilla.

Mitt på stigen står ett femögt troll.
Tjockhudade ögonlock sänkta tungt över svullna ögonlober
ett i varje väderstreck - och ett femte...

"blodnäva,
skuggfaxe,
skägglav,
bolmört"

Översållade snår;
vita blommor, jublande småfåglar
och en vrålande motorväg.

Två mörkermän med djursvansar på manteln
i maklig promenad.
Jag drar kapuschongen över huvudet.

"I klostret gömmer munkarna de onda andarna i
små lådor som de har i sin cell.
Dom har huva på sina dräkter," säger buddhisten.
"För att hålla en styrsel på uppmärksamheten."

Orcherna vandrar i riktning mot skogen.
"Gorilla, gorilla!" barnen stojar omkring dem.

En polisbuss saktar in, hälsar: "Hoppa in där bak!"

De får som svar vilda leenden i de mörka maskerna.

Långtradarna ruvar i skogsbrynet.
Skrän; måsarnas och småpojkarnas.

Yogins kindknotor rundade som på en baby.
Ögonen sköt gula blixtar av ljus .
Skägget slutar i en mjuk lock.

"Budkontakt" , "tya" och "rak"
meddelade bilarnas skyltar ute på parkeringen.

Träden var plötsligt osannolikt kroppsliga
som om de fått kött på de avmagrade benen.
Stammarna gapade med flera svartskrynkliga munnar.
T.o.m. grenarna hade munnar med konturer.

Ett skissarbete med tuschpenna av en darrhänt tecknare
plågad av skrattparoxysmer.

Sagodjurens julträd har sågats ned. Kådan ligger tungt över stubben.
Den sibiriska granen grönskar orangefärgat längst ut på grenarna.

En vit husvagn vid en plastövertäckt åker.
Motorvägens lampor som guldglänsande punkter i horisontal utsträckning.
På kullen bakom; den tunga dösen eller gudarnas matbord.
Ridhästar i silhuett.

Vietnamesiska lantarbetare strövar längs med odlingen.
En gul skåpbil brukar skjutsa hushållerskan till pendeltåget.
Vi hukar för bilen. Nu återvänder den tom.
En bredbrättad halmhatt i förarhytten.

Den här kvällen går kvinnan genom skogen. Hon bär huckle och har fyllda plastkassar i händerna.

Växthuseffektens måne lyser gul som en sol.
Buddhisten ändrar färg från saffran till gylling.
Småfåglarna kvittrar förargat i buskarna.
En kameleont slänger sin långa tunga ut över landskapet.

Vinden snirklar sig genom tallbarren.
Vindilar, små kastbyar, luftspiraler som lättar upp den sträva stämningen.
I skogen står dom förhoppningsfullt stam vid stam vid stam.

"Se på ljuset från öster," säger buddhisten.
Jag vet inte exakt vad han menar.

På den första björken krullade sig barken av pur munterhet.
I den mittersta björkens grenklyka; ett svart mussepiggflin.
Den tredje björken sträckte teatraliskt på högra grenen.

Yogins framtand blänkte ovanför stearinljuset.
Och Gud såg ner på oss genom en triangelformad springa i den pariserblå himlapällen.

Månen log ett roat leende.

Det låg en blänkande brun pupill i frukosttallriken. Jag skyfflade en matsked rivet äpple över.

Pensionärsboendets röda tegelväggar öppnade alla fönster helt oförmodat; ögon och munnar i stort antal.
Björkarna log som förra veckan sina svarta näbbleenden.
Högt över alltihop en kylslaget vakande stjärna.

Benrangelsbjörkarna var helt förändrade.
De hade plötsligt ögon och små svarta näbbliknande munnar som log på nåt humoristigt vis.
På den vänstra tycktes det ha tillkommit en mängd smala, rakt uppåtsträckta grenar. Den mellersta hade förlorat de flesta av sina. Bara tre stelt vertikala återstod. Den högra reste sina högtidligt upp, upp, upp.

Halvslutet varanöga; ett rynkigt ögonlock, tunn grönaktig hud.
Brusten blick väjer inåt, bortåt.
I stationstrappan, tidigt :
Jovialisk man med fyrkantiga glasögon hälsar :" Godmorgon!"
Mitt i pannan den gula uppmaningen: "Se!"