En spökhistoria
Döden tänker jag mig så:
Spröda benrester-
vänstra fotens skelett deformeras redan.
Stortån blir längre och knölen under den växer.
De andra tårna trängs ihop.
Den tå som är närmast lägger sig mer och mer ovanpå.
Stinkande slaktrester på ett hygge.
vitskimrande skelttdelar i renlaven.
En björnhona begravd under stenbumlingar.
Döden sitter ihopkrupen på mitt nattduksbord.
Glor med fuktiga mandarillögon.
Nu är den redo.
Ibland sträcker den ut en benrangelsarm mitt i natten.
Gnisslar metalliskt och klämmer åt kring mina fingar.
Spröda benrester-
vänstra fotens skelett deformeras redan.
Stortån blir längre och knölen under den växer.
De andra tårna trängs ihop.
Den tå som är närmast lägger sig mer och mer ovanpå.
Stinkande slaktrester på ett hygge.
vitskimrande skelttdelar i renlaven.
En björnhona begravd under stenbumlingar.
Döden sitter ihopkrupen på mitt nattduksbord.
Glor med fuktiga mandarillögon.
Nu är den redo.
Ibland sträcker den ut en benrangelsarm mitt i natten.
Gnisslar metalliskt och klämmer åt kring mina fingar.
Kommentarer
Postat av: mAria
Var dettta resultatet av att finna sin manliga sida? Döden dök på oss som ett plåster?
Då är det oligare med kvinnliga snurriga pulserande föränderliga sidan med buller och bång!!!
Stoppa döden i papperskorgen. Renarna vinkar ner från renarnas himmel och vi hör skälljornas plingor. Döden är en del i kursen, bara. De n går över.
Trackback