ateljerista

...en ljus vibrerande fläck
som en tunn bomullstuss
darrar i mitt tredje öga

"Du är en pratande maskin!"

"Så länge jag har känt dig
har du en figur som du inte vill kännas vid;
den är du och inte du;

en dans med en grön demon;
hängande som ett ballonghuvud i taket
där du sitter i ett galleri
och ska inreda en utställning."

Varje träd tar gestalt på sitt eget sätt.
Tillhör samtidigt en art med kännetecken.

På en plats i en viss omgivning.

Det är en speciell tidpunkt på dagen.
Ljuset ändrar sig.
Vilken form.
Viken färg.
Var ligger skuggan.

Efter timmar av stilla sittande
kan ögonen plötsligt öppnas vidare.
Trädet börjar röra sig emot dig.
Breder ut sina grenar.

den stora eken, den enorma eken
vidsträckt krona över ett salsgolv

stammen har grov elefanthud
ögonen buktar
en violett skugga sköljer över dem

olivgröna solfläckar i gräset

moder ek med silverspännet;
kådan glittrar i rännil

Vid havet låg kranieformade fossiler,
stora, vita anhopningar med hål
där kalkstenen spolats bort.

 Jag fick hudcancer och skelettcancer.
En blodsutgjutelse på ena ögonvitan.
Höger ben hängde upp sig
 och ville inte lyfta foten från marken.

Jag trampade ihjäl nåt djävligt äckligt på balkongen.

Och drömde om en bergssida av vit sten.
Som insidan av min kropp;
brant neråt ryggraden.



...

Humlen bygger en grotta .
Mitt i den ;
en Flitig Lisa spretar med långa stänglar.
En rosa blomma längst ut på varje.

Och solen brusar  härutanför
till ljudet av pendeltåg och motorväg.