ateljerista

"Jag har ingen framgång.
Jag får ingen uppmärksamhet.
jag gör varken karriär eller succé."

"Du har ett alldeles för stort ego redan,"
säger buddhisten.

Jesus Kristus stod vid pendeln
med törnekrona på håret.
"Är det luciaglitter?" tänkte jag klentroget.
Men det var i mitten av maj.

En kinesisk svart buddha avtecknade sig
i relief mot en röd mandala.

Ett mycket litet
snigelhus av guld
låg på stigen framför mina fötter.

På oljefärgporträttet slingrade sig
en orm kring modellens hals.
När jag var ung och hade en vän
som sjöng som B.Dylan
lades en orm kring min
av en kringresande ormtjusare.
Vännen sjöng i falsett på scenen.

Det heliga, säger buddhisten
är för stort, för nära.

Stjärnor och diamanter tycker människor om.
Idoler och högkultur - det ovanliga.
Dom vill fly den grå vardagen.
Med all sin kraft håller de sig utanför.

Medan det är det vanliga
som är det heliga.
Att gå är heligt, att äta,
att ha en kropp.

Du rider på vindhästen.
Motståndet avtar långsamt.

Spåren efter en stor fågel
som svept lätt med vingen
över pudersnön.

Silverräven lämnar oss.

När jag var hos J såg jag en självlysande hare i snön
blågrå -

Haren blandar odödlighetens elixir.

Silverräven tynar bort.
Nu håller han händerna knutna mot bröstkorgen.
Som ett 60-årigt spenabarn.
"Det där är mina ben," säger han.
De ligger krökta på ett landstingslakan.
Stora vaddtussar på hälarna.
"Det är som det är," säger han
och "Jag ska tänka på dig."

Jag såg en blå hand, jättestor
tvådimensionellt mellan molnen.

Vi skulle flytta till Berlin, Holland och Kroatien.
Och finlandsskogarna.

Koltrasten sjunger ur rymd och skogsdjup
i skymningen.