ateljerista

Utsikt från vårt hotell där det stormat hela natten : Stjärnorna kastades över himlavalvet medan vindarna mullrade fram över bergsryggen bakom vårt hus. Gryningen var stilla, solen steg tyst och raskt.   Vindsnurrorna rörde sig majestätiskt. Ön var plötsligt självlysande.

En dag ska jag sitta i en grotta i en sån här klippa. "Det blir svårt att få upp mat dit," säger L. "Den dagen lever jag inte längre av mat." säger jag.

Två ögon i muren med sikt över det Adriatiska havet.

Precis innan solen syntes på himlen. Morgonsvalka. Huvudet fungerade fortfarande. Beslut kunde tas. Blicken skärpas. Det Adriatiska havet låg emellertid oberört och bredde ut sig sin vana troget.