ateljerista

Just innan föreläsningen
om sambandet mellan
filosofi, vetenskap och pedagogik

såg jag till min förvåning
en hjärna
med vindlingar
melerade i grått och rosa
ligga på bordskanten.

Jag såg B.Dylans profil
i en tandkrämsfläck
på min vänstra innesko.

Litet besviken
upptäckte jag senare
att den ändrat skepnad
till en Disney-Kalle (Anka).

Nästa dag hade den blivit
en ben- och öronlös hund
med den pigga svansen i vädret.

Jag drömde olika novelldrömmar hela natten.
Sen såg jag att det gröna ballonghuvudet
vakade över alltihop.
Det satt fast i ett snöre
Färgen var lysande och varmt sap green.

På hemväg från J som inte ville träffa mig
fastnade jag plötsligt i bussens dörr.
Chauffören urskuldrade sig:
"Den gjorde det själv.
Jag gjorde ingenting!"
Dörren klämde åt om min väska
och höger arm en kort stund.

Imitt inre öga, det öga som ser inåt
fladdrar det till då och då
av ett blankt guld.

Och mellan våra förortshus
har löven börjat singla
på ett förstrött och ostrukturerat sätt.

Under yogapassets "Långa Vila"
ligger vi alla på våra mattor
som i Moder Jords vagga.

Mina händer var två barnhänder
som lutade handflatorna mot varandra.
Ett mycket stort öga
flöt omkring nebulosaliknande
i blå oidentifierbar sörja
pulserade och ändrade form.

"Det där ögat ser på oss," tänkte jag.
"Den lilla Åsa, nu gör hon sitt bästa."