ateljerista

Jag såg två unga tibetaner på bussen.
Dom hade  ett  barn med ögon
som springor i ett runt ansikte.
Föräldrarna: svart hår och modernt svarta kläder.
Vänlig glädje över det lilla barnet.
En stor barnvagn på tre hjul.
Riktning framåt.

Men ögonen; mjuk hud lyfter globen
och vänder blicken mot ett område
precis ovanför horisonten.

Jag bar en tung ryggsäck.
Som en släkting, tyckte jag
som trots hög ålder är på väg över berget.
Inte med en laptop i ränseln
men ett kompakt bröd
 och smör och kött från en jak.

Sen tog jag fel buss och  fick stiga av i företagsparken.
Det regnade och jag drog två plastkassar över datorn.
Kånkade på bland fönsterlös fabriksarkitektur.

I fjärran vildmark;
de gula träden vinkade som en påminnelse.