ateljerista

Ljusstråk vissa dagar
ser jag tvärs över synfältet.
Andra dagar glider mörkerslöjor
in i höjd med fotknölarna.

Igår sköt blå blixtar
in från mörkret utanför fönstret.

I pendeltåget satt sedan en kvinna
med ett hemstickat patronbälte
kring halsen.

En ung man skrek:
"Var är du, du ska inte vara där-
hade vi inte talat om det innan?
Du skulle taja en tröja, sen skulle du vänta på mig!"
Kompisen: "Tyst du kommer att skrika ut alltihop!"
Vrålandet drev dem längs perrongen.
"Dom tror att du är en småunge fortfarande..."

En rund elvaårig tjej och en något äldre mager pojke,
mycket tunn, svart under ögonen:
Tjejen: "Om hon bara säger nej hela tiden..."
Den magre: "...då skulle vi träffas
men hon ville bara ha sina pengar för radion..."
Till mobilen: "Jag har inga pengar!"

Orolig mamma: "Ska du gå på bio?
Du har inga pengar på kortet!
Var är du nånstans?
Ok, då tar vi det igen;
Har du papper och penna?
Du har 400. Sen gick det 275. Sen sparar du...
Du har inga pengar! Du sparar.
Dom sätts in på ett konto automatiskt.
Du är inte hos honom! Var är du?
Hur många är det där?
Jag hör hans mammas röst i bakgrunden!
Du har inte så det räcker på kortet!"

Och ett litet spätt barn gallskrek njutningsfullt -
en genomträngande ljudslinga
under T- tågets dova buller.
"Vad fint hon skriker!" sa buddhisten
till en skrattande pappa.
"Ja, hon skriker."

När jag låg i mörkret
hörde jag att de dödas aska
kemiskt och mekaniskt (?) kan
pressas samman till diamanter!

Skuggor sköljer in i synfältet.
Är borta när jag försöker
fästa dem med min blick.
En svart slöja sveper
i höjd med fotknölarna.

Jag såg mig själv i spegeln
rakt in i mitt vänstra öga
där pupillen hade brett ut sin svärta
över hela iris.

Man har hittat en ny stjärna
en jättediamant som svävar i rymden!
Ytan lär vara kol.
Glimmar och gnistrar inte.