ateljerista

Ett odjur med vidrig fet svans
smet iväg bland liljekonvaljerna.

Sen hamnade jag i det inre rummet.

Takstol i ett  korsvirkestempel:
Stora brandgula blommor
och ljusblåa auberginer av glas
svävar majestäteiskt
i en ljuskroneliknande ställning
under träribbornas pyramid.

Därunder ligger man på sin bår med värk i ljumsken
eller var den sitter nånstans.

Ceremonien som rummet utlovade
var rätt hastig i sitt slag:

Två män - den ene med rödtaggig frisyr
vid en dator till vänster.
Blodtryck och ett par intervjufrågor
om personnumret och annat världsligt.
Stoppade en termometer i mitt öra.

Den andre - med tungt silver kring halsen;
en kedja med stora länkar
höll hans blyertspenna nedstoppad
i bröstfickan-
Håret friserat : en bred djursvans över skulten.
Han tog ett blodprov.

Buddhisten blev kvar längst in
där han gjort sig hemmastadd
med väskorna utspridda
och en just öppnad Ramlösa
som han beredde sig njuta av.

Dom drog snabbt ut mig
och uppmanade honom att följa efter.

Det är som om  naturen tagit över nu.
Jag såg räven iskogen;
en babyräv, svansen rakt ut,
små mjuka öron, rund om den rödfjuniga magen.
Den trippade längs stigen utan sin mamma.

Sen drömde jag om
ett huvud på en slang!

Ett människohuvud utan kropp
eller kroppen var en slags plastslang
med vars hjälp huvudet hölls vid liv.
Den hade böjts i halvcirkel-
huvudet längst upp.

En jätteskalbagge med rund hård ryggsköld
på tapeten i mitt sovrum.

Och en figur i svart kapuschong.
Den vände ansiktet mot mig -
ett kritvitt skulpturalt kranium.
Döden hälsade.

Jag gick långsamt nerför en bred trappa.

Sen var jag ute och cyklade med buddhisten
och körde omkull i ett beigeblekt landskap.
Som i en filmsekvens gled han vidare förbi mig.

Småningom gick jag med mödosamma steg i uppförsbacke nu.

Tillsammans betraktade vi länge ett nyfött barn i en bilstol.
Litet vasst ansikte som fäste blicken mot oss
ur ett hemlighetsfullt djup.