ateljerista

En jätteskalbagge med rund hård ryggsköld
på tapeten i mitt sovrum.

Och en figur i svart kapuschong.
Den vände ansiktet mot mig -
ett kritvitt skulpturalt kranium.
Döden hälsade.

Jag gick långsamt nerför en bred trappa.

Sen var jag ute och cyklade med buddhisten
och körde omkull i ett beigeblekt landskap.
Som i en filmsekvens gled han vidare förbi mig.

Småningom gick jag med mödosamma steg i uppförsbacke nu.

Tillsammans betraktade vi länge ett nyfött barn i en bilstol.
Litet vasst ansikte som fäste blicken mot oss
ur ett hemlighetsfullt djup.