ateljerista

Jag omges och lyfts över marken
av ett vitt skikt av inte snö
utan hellre bomullstussar
eller låga dimbankar
i  bubblande rörelse.

De låter med ett okänt ljud
som  påminner om
onomatopoetiska viskningar.

En ljusfläck eller
en liten tredimensionell
form av ljus
rör sig inuti min kropp

och skapar en tyngdpunkt
som hindrar den från att
sväva iväg ut över landskapet.