ateljerista

Den digitala läsaren ville först inte
släppa in mig på det allmänna färdmedlet.

Sen låg det en liten huggorm i cirkel på trottoaren.
Gråspräcklig slinga i zickzack på ryggen.

Under yogapasset byggdes min kropp upp av
geometriska glasbitar strängt arkitektoniskt
från fotabjället till huvudet
som var en stor glaspupill.

Jag gled ut i en svart rymd utan stjärnor.

Sen kallades vi till jorden av yogins röst:
Jag sjönk i en skog av skelett
och tillbaks in i mitt eget.

Och slutligen no problems med tillträde till pendeln.