ateljerista

Under yogapassets "Långa Vila"
ligger vi alla på våra mattor
som i Moder Jords vagga.

Mina händer var två barnhänder
som lutade handflatorna mot varandra.
Ett mycket stort öga
flöt omkring nebulosaliknande
i blå oidentifierbar sörja
pulserade och ändrade form.

"Det där ögat ser på oss," tänkte jag.
"Den lilla Åsa, nu gör hon sitt bästa."