ateljerista

När jag yoga-andas
hör jag plötsligt ett omotiverat
prassel i rummet.

Lägenheten är tom.
Bakom mina stängda ögonlock
ser jag Det Stora Mörkret.

Över mina axlar
hänger svarta vingar
som skydd eller hot är frågan.

Ett ihopknycklat
kopieringspapper
ger mig kalla kårar
när det vecklar ut sig
ännu litet till.