ateljerista

I dessa dagar är det ryssarna, som gör skogsutflykter, när det svalnar om kvällen.
Vi möter dem litet vingliga på stigen. Pappmugg med vodka.
"Jag ska säga dig en sak," säger en av damerna.
"Din man är en så öppen människa. Vi ryssar vi är också såna!"
Dom brister ut i sång, buddhisten på hemgjord ryska.
Dostojevskij, Lenin, Tarkovskij och Solsjenitsyn avhandlas raskt.
"Jag ska säga dig en sak," säger hon igen: "Din man ..."
Hennes dog för ett och ett halvt år sedan. "Det är en tragisk historia!" säger hon.
"Din man -  26 år vid din sida!" Hennes glasögon immar, så jag får ingen ögonkontakt.
Nu sjunger alla sången om Kalinka.
Dom bedyrar att vi är bra människor. "Du också," säger damen till mig.
"Var är hjärtat?" buddhisten klappar sig på bröstkorgen.
Alla omfamnar varandra. Den ryske mannan kysser min hand.
Dom har två hundar. En som heter John och en som heter Achilles.

Nästa kväll är det ett annat ryskt sällskap som har picknic.
En man gestikulerar yvigt, medan han talar med stark röst.
Han ser ut, som om han dirigerar en orkester, samtidigt som han vinkar av ett tåg.