om kroppar
Ibland är svalget så djupt
som om det svalt två hela månader;
oktober och djävla november
och håller dem kvar under ett
gomsegel som satts i äcklad dallring.
Ett kompakt mörker råder.
Där skådar den överkroppslöse ner
utan hjärta och hjärna.
Kroppens tyngdpunkt bestämmer
sinnets läge.
De grå skyarna drar förbi.
Månen glor blekt.
Vattenytan blänker.
Sen hade de tre yoga-björkarna en kväll
varsin nystickad kroppsstrumpa i svartvitt
trädd över stammarna.
"Sjung då för faen!" säger en röst.
Kommentarer
Trackback