I Västerhaninge-pendeln

De blå dynor, som utgör rygg på sätena i vagnen, gav ifrån sig ett dovt klagande. Jag fick för mig att de alla haft genomskinliga ansikten, som sedermera vart och ett förvandlats till mås och just lyfte  i flock över stationen i Västehaninge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback