ateljerista

Jag var ute i skogen och tog en annan väg än den vi brukar gå.
Lysande grönt gräs.
Stigen gick upp mot en höjd,
ovanför fanns ett tak av naturmaterial av något slag.
Det var vackert, kanske kunde jag måla det där?
Där uppe fanns ett rum.

Där låg ett mörkt djur  som täckt av svart olja på marken.
"En räv? En räv? En räv?"
Jag talade till djuret. Det levde och andades.
Det var ett lamm nu med kläder på; en overall i rött.

Jag klappade djuret för att vara snäll.
Det rörde på sig och var sedan väldigt påfrestande
för det sög sig fast kring mina ben.

Jag ville högre upp
för att se vad som fanns bakom växterna som var som ett tak
men jag tror lammet hindrade mig.

Strax innan kylan ludnade trädens stammar,
skyddade sig i grårött.

Klungade ihop sig i mellanrummen
som bildades när löven föll.

Ljuset släpptes fram i rymliga sjok.

För femti år sen åkte vi Volvo eller Saab
i mörker och snö genom  de lappländska 7milaskogarna.
På  den svarta instrumentbrädan blinkade  små röda lampor.
Ett  klickande ljud återkom - växeln eller vindrutetorkarna?

Så var vi vid mormors trähus i Kiruna och det var dags att vakna.
Där inne fanns en dörr som var stängd på andra sidan farstun
och en källare under golvet.
Det doftade av kakbak.

"Det var som att dom kom för vår skull allihop,
sångarna; tenorer, sopranen, bassångaren, kören...
musikerna med flera hundra år gamla instrument,"
sa buddhisten.

Ljuskronorna sänktes och höjdes.
Stearinljusen fladdrade
i fraktalteorertiska mönster
medan änglarna jublade.