ateljerista

Månen som en vit pupill på en oändlig, kall rymd. Molntrasor som i artificiell belysning. Paynes Grey blommar hej vilt i stratosfären.

Vi går den mörka vägen förbi hyreshusets kebnekajseskimrande fasad. "Det är inte kallt." och "Hmm." brummar vi moltigande. Längs balkongerna hänger punktade strängar av ljus som vidarebefordrar konversationen tvärs över betongmassivet upp mot förortens himlavalv.

Den stora, svarta sänker sig ansiktslöst över oss i en brunfärgad solnedgång. Träden spretar lilafärgade fingrar över en guldfernissad grund.