trä

Min kropp stelnar mer för varje dag.
Jag har bra kontakt med björken vid pendeltåget.
Den har två stammar och står över vintrarna i outtröttlighet.

Idag såg jag en gran, mycket skrovlig bark.
Stadig stam. Jag kände igen vedigheten.
Ved, ved rakt igenom, ända upp, i fibrer, trä.
Om jag håller på att förvandlas till ett träd så är jag redo.

Ett skrumpet stycke hud hänger
utanför mitt fönster
- gråaktiga hudveck som belyses
av morgonsolen med guld i mumifierad relief.

Kommentarer
Postat av: mAria

Huvva. Stämningen i den härbloggen liknar just nu texterna som Kent har i låtarna. Nu kommer jag hem och kräver stopp för förträdningen. Det där kommer sen, tro mig, jag har umgåtts med 80-åringar nu, hårda typer.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback