ateljerista

Älgkon med sin kanske årsgamla kalv stannar
när vi kommer stavande.
Ser uppmärksamt mot oss.
Lyssnar med långa öron rakt upp.

Marken är vit och himlen.
Träden ritar mörka linjer.

Jag tänker mig en mottagare,
iakttagare - ett manligt öga.

Men en gång hade jag en tydlig dröm
om en kvinnornas invigningsceremoni.
Jag gick under ett valv av kvinnors armar.

Sedan får jag då och då
drömmen om barnen -
de små viskande barnen
som bär mig - min kropp
på uppåtvända handflator.

Buddhisten: "Först kom Freud och gjorde alla osäkra
med sitt prat om det omedvetna.
Vi har haft hundra år att vänja oss.

Sen kom kvantmekaniken;
där får man välja vilken värld man vill leva i-
i varje nu kan vi välja värld!"

"Shamanism börjar vara allmänt tankegods??"

"Det finns mer än det vi ser och tar i.
Medvetandet vill växa sig större."

Flyttblocket mitt i skogen ligger
som en jättefisk med hakan i jorden.
Brett mellan ögonen.
Näsan avskavd.
Ett milt uttryck i det kollossala ansiktet.
Den stora stenmunnen insjunken,
vackert formade känsliga sjödjursläppar.

På ena gaveln lutar sig
en pigg, liten roströd sten mot den stora.
Den består av uppnäsa och en narrhuva
osentimentalt på svaj.

"Se - mest är det mellanrum
och så alla atomerna!
Skapar materia av tomheten."

Ett moln under en gatlykta
där snöflingornas punkter i oändligt antal
svirrar mot svart himmel.