Målarinstruktion

Jag stirrar in i solen -
ett lysande moln ovanför takåsen
på andra sidan gräsmattan.

Bländas och får på hornhinnan
den färgglada halo
som jag förr ofta målade i akvarell:

Blöt papperet till en cirkelformad sjö.
Tag tjockt med färg på penseln.
Doppa spetsen försiktigt i papperets vatten.

Njut av hur det blå eller det röda sprider sig,
glider utåt sidorna
dränker in pappersfibrerna
färgar in ... sprider färg...

Möter sedan om man vill gult eller grönt
och skapar blandningar och nya kulörer.

Ögat sugs in i rörelsen som vaggar sinnet
in i en stillhet som andas
ljus och vatten och färg...




Blomsterspråk

En kopp med tryckta ängsblommor.
Dom har alla namn på ett främmande språk:

forgetmenot, daisy, primrose, buttercap, aklei cameo

De vita bänkarna i järn står
fällda in mot varandra
som vore dom gruvligt tunga kronblad
som slutit sig inför vintern.

om tystnad

Det susar i rören i huset,
droppar kanske litet av något.

Ute brusar motorvägen i fjärran
eller stadens festfirare återvänder
allmänt bullrande till förorten.

Inuti mullrar magen, dånar hjärtat,
sjunger och ringer mina öron,

susar ett ljud som kan vara
hjärnans elektroners globalt klingande ton
i den som jag hoppas stillnande julkvällen.

Sten i förvandling

Jag mötte en vacker brasilianska
i klänning med stora, spanska blommor.
Det växte strävt, borstigt hår
i hennes blottade barm.

En kväll innan jag somnade
såg jag att mörkret började ta form.
Svartgröna skuggor med ljusa konturer
bildade än så länge odefinierbara mönster.

Naglarna på båda mina händer
kliar fortfarande,
men den förstenande demonen
viker långsamt undan.


Besjälad materia?

Nu finns det ögon igen
- som ser på mig.

Ett; i det grå farfarsskåpet
ett ullansikte med vit sjalett.

Två; bland skorna ihallen
under draperiet med guldtryck.
Det är skohälarna som blänker
på något sätt uppfordrande.

Vinter

Lysande himlar.
Ett flammande moln i brandgult.

Över gräset går en flicka med blå krage.

Om mörker


Magrittes två skolösa
fotstövlar stod i dunklet.

Skuggor har samlats här några dagar
-rörliga -
slinker undan precis innan de tagit form.

En rastaman klev ut ur skogen.
Han gnolade en afrikansk ljudslinga
som gled in i kroppen
och fyllde okända rum
kring mitt hjärta och mage.

Jag gick stelt vidare
för att inte bryta förtrollningen.