Hos farmor och farfar
När jag sov mellan farmor och farfar som barn, tyckte jag farfars näsvingar såg ut som armarna på en liten figur, som kravlade framstupa mitt i hans ansikte. Nästippen var varelsens huvud. I rummet fanns en rosa sovrumsmöbel , ett långt rosa skåp med en spegel ovanför. Nattduksborden vid sängarna hörde till samma garnityr. På skåpet låg farmors stora hårborste och en nackspegel med långt skaft. Skåpdörranrna var utsirade i svensk, bondsk rokokostil.
I skåpet låg vikta, strykta bomullsnäsdukar. På väggen vid fönstret hängde en tavla med texten : "Var inte rädd." broderat i korsstygn. R-et var gjort i gammal stil och såg ut som ett p. Det fanns ett grönt skimmer i rummet. Det var den guldgröna utsmyckningen på skåpdörrarna eller björken utanför som strålade ett grönaktigt ljus.
Om farmor och farfar dog, medan jag låg där, minns jag att jag tänkte, skulle jag gå till grannarna, jag hittade lätt vägen, fast jag inte var så gammal. Jag hade känt alla invånarna i byn i hela mitt liv.
I skåpet låg vikta, strykta bomullsnäsdukar. På väggen vid fönstret hängde en tavla med texten : "Var inte rädd." broderat i korsstygn. R-et var gjort i gammal stil och såg ut som ett p. Det fanns ett grönt skimmer i rummet. Det var den guldgröna utsmyckningen på skåpdörrarna eller björken utanför som strålade ett grönaktigt ljus.
Om farmor och farfar dog, medan jag låg där, minns jag att jag tänkte, skulle jag gå till grannarna, jag hittade lätt vägen, fast jag inte var så gammal. Jag hade känt alla invånarna i byn i hela mitt liv.
Kommentarer
Postat av: Maria
Jag fick aldrig sova i deras sovrum heller bara titta genom dörrspringan. Deras golv var stora och kalla och det fanns en annan doft och ett annat tickande klockljud än hemma.
Man fick inte skrika ellr prata högt för farfar blev skadad på nåt vis då.
Han hade tjock mage och hängslor. När han drack kaffe spillde han en droppe på magen som han gömde under sin hand. Jag hann se och fick ett ögonkast av honom i samförstånd.
Det var hans magsår som läckte trodde jag.
Var det det enda samförstånd vi någonsin hade han och jag? Varför var jag alltid rädd för vuxna som inte var min mamma?
Trackback